Flygtur på cupbanan i Gesunda

Trots att jag känner mig starkare och bättre än någonsin har kroppen tagit mycket stryk de senaste tävlingarna.

Vänster axel är fortfarande inte bra och en sträckning i ryggen satte stopp för mitt deltagande i Scandinavian Cup i Hafjell. Just den tävlingen hade jag sett fram emot extra mycket så det sved rätt rejält att lämna återbud, men jag hoppas ändå på att det var ett klokt beslut.


Man kan lugnt säga att den här säsongen inte varit någon fullträff för mig även om jag vann tävlingen på Ekerö för en tid sedan och kom trea på SM. SM är egentligen också något jag också vill glömma eftersom jag gick omkull strax efter start, men jag får se det från den ljusa sidan. Jag vet vilka tider jag kan prestera och att bli trea med en krasch känns ändå ok på något sätt.

Förutom detta har jag det ändå rätt bra just nu. Semester ett par veckor till och det har blivit en hel del dirtande och turer med xc-cykeln. Jag tror jag skulle bli helt knäpp om jag inte fick dirta, speciellt då det blivit lite färre dagar med downhill än planerat. Vill väldigt gärna cykla mer DH, så om någon skall iväg längre än bara en helg så är jag helt klart på!

När man själv inte presterar på topp är det ändå kul att se de övriga tjejerna kliva fram och visa vad de går för. Tävlingen i Hafjell dominerades av Åsa Ramström och Lina Skoglund vilket är extra kul när det är en blivande världscupbana! Den är både snabb och lång och inleds med några riktigt rejäla hopp. Sjukt kul att se att det var så många i damklassen som vågade hoppa dem, däribland juniortjejen Josefin Björkman som börjar bli riktigt vass.

Efter att ha tävlat och tränat lite utomlands detta år kan jag säga att vi svenska tjejer börjar få en bra standard på vår åkning. Lite mer mental träning skulle nog inte sitta fel, för det är snarare där det brister än på vilja och teknik.

Just det här med mental träning och att tro på sin egen kapacitet tycker jag är mycket intressant. Har man en dålig dag i sadeln så kan allting verkligen kännas skit och självförtroendet köras i botten. Givetvis är detta något som bara inte får inträffa på tävling.

Själv brottas jag ofta med att balansera upp “jag vågar inte” och “det går inte” med “jag kör ju riktigt bra” och “det där måste jag testa”. Att så många tjejer verkligen visade att de kan cykla i Hafjell var otroligt häftigt. Alla mina negativa tankar förbyttes till en sjuk stark vilja att själv få testa. Precis så skall det också vara. Det är så gött när alla fåniga “jag kan inte” förintas och tjejerna levererar riktigt bra action!

Josefin Björkman på startrakan i Hafjell