De senaste åren har Nesbyen Freeride Camp arrangerats i just Nesbyen, men av någon anledning har det inte blivit så att jag åkt dit. Men så förra helgen, under arrangemangets sista dagar, gjorde vi slag i saken tog en spontan avstickare. Nyfikenheten hade blivit alltför stor! (Mycket tack vare de väldigt många filmer som fullkomligt pepprade mitt facebook-flöde).

Jag blev verkligen inte besviken på stigarna i Nesbyen. Då jag provåkt tävlingsspåret för kommande helgs tävling i den norska cupen, bestämde jag mig för att vara med och köra! Tyvärr innebar det att jag skulle behöva skippa den svenska cuptävlingen i Ekerö, eftersom dessa tävlingar hölls samma helg.

Det var dock inget svårt val att göra med tanke på att Nesbyen bjuder på över tre minuters downhill med extra allt!
Personligen gillar jag banan väldigt mycket. Den är väldigt oldschool i det avseendet att den mest består av naturlig singletrack. Inga doseringar eller maskingrävda leder så långt ögat når. Bitvis går det mycket snabbt, för att sedan bli väldigt tekniskt. Banan är krävande och har man skippat konditionsträningen får man veta det rätt omgående. Här går det inte att “fuska” sig till en bra tid.

Första starten i veteranklass

Detta år tävlar jag i veteranklass och därmed är jag egentligen inte med och konkurrerar bland de övriga tjejerna i elitklassen. En något märklig känsla, men det spelar egentligen inte en så stor roll. Det viktigaste är att jag gör en så bra tid som möjligt, och den går ju att jämföra oavsett klass och tillhörighet.

Under hela helgen hade jag en bra känsla i både kropp och åkning. Även kvalet gick bra och flöt på som det skulle. Var ensam i min veteranklass, men var ändå “i ledning” med runt 10 sekunder om man ser till alla tjejer som var med. Det var jag såklart nöjd med!

Till finalen hade jag två val. Att verkligen ge max eller att cykla på säkerhet. Jag valde det första alternativet.
Har kommit till den insikten att jag brukar ha lite för hög säkerhetsmarginal på mina tävlingsåk. Om jag ska bli snabbare måste jag också våga pressa mig ordentligt. Nu skulle jag ta reda på hur snabbt jag egentligen kunde cykla i Nesbyen!

Smått överladdad!

Vid start var jag märkbart mer påverkad än i kvalet. Trots överladd gick starten bra och det rullade på riktigt fint. Underlaget var torrare och kändes snabbare än i kvalet, och jag satte övre delen av banan helt utan misstag. När jag så hade cyklat igenom ett tuffare parti och började andas ut tog det dock bom stopp. Jag landade som tur var i gräs bredvid banan, men ställer mig fortfarande frågande till vad som hände. När jag fick tag på cykeln såg jag att min främre bromsskiva hade böjt sig som en taco.

Ny feature…

Om man nu kan bli förvånad över en krasch så blev jag det nu. Och arg. Väldigt arg. Var dessutom tvingad att gå ned med cykeln upplyft på bakhjulet och det tog sin lilla tid. Så här i efterhand skulle jag verkligen ha velat ha en sluttid, men jag tycker ändå att jag gjorde rätt val med att gå “all in”. Jag hade blivit än mer besviken om jag gått i backen ifall jag tagit det lugnt.

All in it is!

Not sure if good…