Så var det dags att tävla på hemmaplan igen.

Det var ett tag sedan sist. Jag cyklar knappt downhill här hemma i Sverige längre då vi har så nära till de norska liftarna. Känner mig nästan mer som norrman är svensk nu för tiden. Tyvärr gör vi det helt fel då vi jobbar i Sverige och spenderar pengarna i Norge.

Nu var det dock Vallåsen och start i Sverigecupen som gällde denna helg. Banan var delvis ny för mig och men gick också på samma avslutande spår jag kört förut.

I herrklassen saknades många av de vanliga elitåkarna. Numera är det fler som kör både IXS och världscupstävlingar, så man kan förstå att inte alla hinner med att köra en mindre tävling i Sverige. Något som dock var mycket positivt var att det var runt femtio startande i den öppna klassen. Här krävs det ingen elitlicens för att delta vilket gör att det både är billigare och enklare att anmäla sig.

Banan var bitvis riktigt kul, även om jag gärna önskar mer fallhöjd. Runt de större droppen fanns också enklare vägar (chicken-runs) som gjorde att alla oavsett kunskap och nivå kunde cykla banan. Detta tycker jag är jättebra eftersom jag är helt övertygad om att det ger fler deltagare.

Prognosen inför tävlingen var regn, men det mesta uteblev.

Photo: Robin Bagge

Det var dock himla varmt och då liften inte går ända upp till start fick vi snällt gå de sista hundra metrarna. DET var jobbigt! Det är i dessa lägen man verkligen ifrågasätter varför man börjat med denna sport och inte vindsurfing eller något annat svalkande (eller varför inte bara gå och bada?).

Ska vi inte gå och bada tjejer?

Photo: Robin Bagge

Träningen gick bra, men det var svårt att få in några riktiga helåk. Mittdelen på banan är en sektion jag inte såg fram emot. Den består av en lång transportsträcka över pisten i svagt motlut. När man sedan går in i skogen igen ser man ingenting eftersom träden står så oerhört nära och knappt släpper igenom något ljus alls. Snabba kontraster och skiftningar i ljuset är riktigt jobbigt. Man får peka cykeln åt det håll man tror är rätt och hoppas på det bästa.

Då jag har veteranlicens detta år och absolut inte vill ha några starter i elitklassen blev jag mycket fundersam när jag ändå var uppsatt i att köra i dam elit. Tävlingen ger i sig inga UCI-poäng, men man vill ju inte ta några risker. Efter att ha pratat med kommissarierna fick jag dock grönt ljus på att starta bland de andra tjejerna.
Första åket gick helt ok och jag gick upp i ledning.

I finalen strulade jag till det rejält i starten när jag fullkomligt tappade pedalerna och orsakade mig onödigt lidande. Detta till trots kunde jag ändå knipa segern och slå mitt vad för dagen. Att vara bättre än av mina cykelpolare i herrklassen. Det kan jag leva länge på! haha!

Bra stämning och softa människor

Photo: Robin Bagge

En annan positiv anledning att besöka Vallåsen var att de sålde hemmagjorda burgare á la Petter (bästa burgaren i landet) för endast 50SEK. Detta jämfört med 160NOK för en baconburger i Nesbyen eller 130NOK för en cheeseburger i Hafjell!

Cheers, här kommer även helgens resultat!
Länk för kommande tävlingar i Vallåsens regi.