Klockan har passerat åtta på kvällen när jag sticker iväg hemifrån. Det är kallt och snön ligger i drivor efter gårdagens snöfall.

Det är mycket som skall hinnas med på en dag men nu är jag äntligen på väg till träningen. Känner mig först lite stressad, men den friska luften får mig att slappna av.

Jag skall ta bussen från Linnéplatsen och för en gångs skull har jag gott om tid på mig. Får syn på en kyrkklocka och inser att jag skulle kunna hinna ta en tidigare buss bara jag skyndar mig. Jag börjar springa för nu har jag bara sju minuter på mig!

Missar bussen med någon minut men är så pass uppvärmd att det inte gör något. Bestämmer mig för att köra lite längre på löpbandet när jag väl kommer till gymet. Hoppas bara på att kroppen ska vara lika sugen på löpträning som jag är idag.

När jag väl kör igång känner jag med ens att jag har kroppen med mig. Går ut lugnt men kan rätt snart vrida upp tempot och förlorar mig i mp3-spelarens första låtar. Efter en stund är det dock något på tv som påkallar sin uppmärksamhet. SVT visar dokumentären “Gröt, svett och klistervalla”.

Som en stor familj presenteras de, det svenska skidlandslaget i längd. Vi får följa med dem under säsongen 2009 och deras kamp mot formen som skall hittas inför OS i Vancouver. De är perfektionister och träningsnarkomaner – elitidrottare helt enkelt.

Snart slår det mig hur likt cyklingen det är. Hur man långt i förväg börjar fokusera på sina mål och innan säsongen ens drar igång gör allt för att hitta träningssubstitut som är så lik den riktiga sporten som möjligt. Skidåkarna kämpar med rullskidorna på sommaren och vi med cykeln i snöskare och lera. Hårda fyspass på gymmet avlöser varandra och backintervaller får oss att vilja spy. Ändå fortsätter vi. Vi lär oss att komma ihåg varför vi håller på och att inte ge upp när det är som jobbigast!

Familjen finns där och stöttar oss, i vått och torrt, och delar både vår glädje som sorg. Så kommer då tävlingen som man tränat och sett fram emot så länge och det är då man ska få lön för mödan. För min del börjar livet igen när downhillfamiljen återser varandra på den där första cuptävlingen. Snön är borta och framför oss har vi flera månader av härlig åkning!

Med en enorm längtan efter vår och med svenska skidlandslaget i längd som träningskompisar för en timme, springer jag så min mil. Jag stiger sedan av löpbandet mer upprymd än på länge. Jag gör detta av kärlek till min sport. Tack för er inspiration!

http://svt.se/2.122744/1.1844971/grot_svett_och_klistervalla